I den här bloggen skulle det alltså vara meningen att jag skulle skriva min syn på saker och ting, speciellt eftersom att jag ofta har ganska svårt att säga min åsikt. Men idag är det lätt....

Vill ni vet vad jag tycker om nationella i matte?

URK!!

Men samtidigt så måste jag säga att det gick nog ganska bra ändå!
Många gick när jag fortfarande bara var på fråga 3 (av10) så jag tänkte, shit! är det så lätt?!
Haha, det förvånar mig att jag inte känner min klass bättre! 23 av 27 har ig varning i matte.. hmm undra varför? xD

Efter matten väntade en lång lång lång håltimma, klockan var vid det laget endast 10 och svenskan skulle börja halv ett.
Underbart tyckte vi! ICKE!

Fick höra att Robin antagligen klarade teorin, grattis till dig!

Svenskalektionen idag var, inte som andra lektioner. Christine kom idag, helt super när man är på uberflummigt humör och inte kan hålla matintaget stängt! Det verkar som att hon överlevde oss i alla fall.
Vi hade tre stycken skrivarövningar, den ena kallade hon för vildskrivning, om ja inte minns fel.
Man skulle skriva det som ploppade upp i huvudet och bara skriva skriva skriva i tre minuter. Lätt som en plätt tänkte jag.. eller inte. Det var HELT tomt först.. sen började jag rimma.. Jag har inte skrivit så mycket alls på veckor faktiskt så rimmen som kom var väldigt lama.

I hela mitt liv har jag vandrat i glassplitter//
Och nu har jag dragit på trissor tills de har gått av på mitten//
Men jag har alltid haft något att leva för och det har varit trösten//
Så nu ska jag köra slut på pennan och slutligen höja rösten//
Livet klarnade inte upp, blev inte direkt som jag trodde//
För jag misste en åra när jag i båten rodde//
Så jag avbryter kliver av och sätter mig på bänken//
För ni har töjt på regler och ni har sänkt alla skeppen//

Nu när jag läser såhär efteråt så förstår jag vad det var som jag faktiskt skrev om. Precis efter att jag skrivit så tänkte jag typ wuuuuuuuuuuuuut?!

Sedan så skulle vi skriva en likasammadan grej.. fast det skulle börja på "igår"
Och då skrev jag såhär..

Igår, var för längesen för att jag ska minnas vad jag gjorde
Igår, var för intensivt
Igår, kryper omkring i kroppen och landar i magen

Det kliar i mitt hjärta

Jag drömde om att leva men vaknade i verkligheten
Så nedtryckt under jord att jag bara är och agerar undermedvetet

Att vara mamma skulle inte vara en ålder utan något man bara var.
Men nu vet jag att vara mamma det är bara ett tecken på att man är gammal nog..

Sen var det ju också den tredje och sista övningen.
Man skulle välja en av ett par bilder som Christine hade och jag bara tog någon, det var en kvinna som satt i ett hörn med en frotehandduk runt sig. Bilden var grå med lite lila toner i. Det var kort sagt en lite ledsen/olycklig bild.
Den här gången tror jag att vi hade fem (eller kanske 10?) minuter på oss. Man skulle skriva vad den här personen på bilden tänkte på och vad som hade hänt.

Luften är kvav i det lilla rummet, persiennerna är neddragna och ger rummet en lila-grå, nästan röd dyster ton.
För ett par timmar sedan låg du där, jag stod bredvid och såg din lilla bröstkorg höjas och sänkas av tunga andetag.
För ett par timmar sedan satt jag också i badrummet. Den mattan som tidigare varit blå hade fläckats ner av min ångest.
En patetisk loser borde det stå på dörren där mitt namn är satt på brevinkastet.
Tröstade jag dig inte när du var ledsen?
Tog jag fel hand om dig när du var sjuk?
Älskade jag dig för mycket?
Det gnager i mitt bröst, värker i mina lungor.
Mitt och ditt, lagom och normal existerar inte här.
 Ni tog det enda jag levde för.
Jag började mitt liv ensam, jag levde mitt liv ensam, en kort period fanns du, men jag dör också ensam.

Jag är nu efteråt övertygad om att det som Christine sa var sant, att skriva är som terapi, man släpper fram det undermedvetna och kan sedan inse hur man faktiskt mår, för det är inte ofta jag vågar eller vill känna efter hur det faktiskt står till där inne i kroppen.


Nu så ska jag snaska på den dära kexchokladen som jag glömde hemma imorse!!