hg
När ja va liten så fanns det ett barnprogram som handlade om en groda som va väldigt klok o vis, hon bodde i en damm o va en sån där som hade svar på ALLT! Tror de hette ”mamma groda, säg mig en gåta” eller någonting sånt. Du e änna lite som den däringa grodan de ä därför ja nu kommer till dig med de här..
Ja e en sån som grubblar o e otroligt impulsiv o inte tänker på konsekvenser samtidigt som ja analyserar o riktigt dissekerar nästan allt. O ja förstår nu att ja har varit jävligt dum som inte har fattat någonting, eller ens såg tecken på att Mattias hade känslor eller hur vi uppfattades av omvärlden. De här med katterna har varit en utav de dummaste ja har gjort tror ja (nu på senare tid iaf, ja har gjort många dumma saker) Sharif ska ju ha katterna o det var ju först mening att han skulle ha dom nu på torsdag men som ja sa till dig igår så kan han inte ta dom för han har ingen nyckel. Nu fick jag svar från Mattias att de inte kommer vara i livet nästa vecka o att han ringer till veterinären imorgon. Ja pratade me Sharif som inte har nån möjlighet alls att ta dom denna vecka o ja hade inget annat val än att bekänna de hela för mamma o hoppas på att hon kanske kunde förbarma sig över min tanklöshet o katterna o förhoppningsvis låta dom bo här tills nästa vecka MEN de kom inte på fråga o om ja nu var ”så jävla dum i huvudet som ja antagligen faktiskt e” så får ja stå för mina handlingar o att de e mitt eget fel som var så blå att jag inte fattade de här med Mattias så får han göra sig av med dom.
Man säger ju ”det här var droppen som fick bägaren att rinna över” och jag tror att detta var den droppen, ja har suttit och försökt formulera detta i över en timma. När ja skulle hem idag så träffade ja både Annika o Carina på torget o Carina ropade efter mig ”kom och hälsa på snart vi saknar dig” Ja e en sån som inte gråter, kan behärska mig och stänga in sånt som vill komma ut men ja grät, hela vägen hem på bussen så grät ja o nu kommer de igen. Ja känner mig så maktlös o mår kukhelvetes SKIT dåligt. Mattias kommer att mörda mina katter o de e mitt fel.
I en av livets alla trädgårdar
stod och lutade sig
mot dörrposten
det långa ljusa håret
och den spröda rösten
skapade ett vänligt väsen
i morse tog jag kaffekoppen
och gick ut i trädgården
hackspetten hör jag alltid först
sedan upptäcker jag den ena
fågeln efter den andra
jag låg i tankar
var med henne
i hennes trädgård
kände kaffearomen
som gör sig så bra ute
i friska luften
där gick jag och kände glädje
med naturen
glöm inte att ta den där medicinen
säger hon och pekar
lovar säger jag och vinkar
hon hinner inte mer än låsa in mig
förrän jag somnar i mig själv
inte så långt från trädet där hackspetten sitter
OMSTART!
Såklart är den inte helt färdig än, exempelvis så ska den nedriga musiken bort, vet bara inte hur man gör! :)
oj
Lyrica och Concerta är boven i detta lilla drama... Och en otroligt lång och händelserik sommar som fortfarande inte har slutat med sin BeverlyHills attityd.
Mycket i skolan och mycket utöver. Hemma - boyfriends yada yada. URK!
Blir nog inte mycket mer än det här.. Men jag har samtidigt inte lust att ta bort den.
Kanske att intresset väcks igen så småningom.
...
and then he died
Why my wrist is bleeding and heaven is closed
Cuz I lost my family and I lost my king
So the meaning of anxitey, you asking me
"H" "I" and then he died
so I let the pain in the vain make me cry
I understood emptiness when the resons hited me
Cuz I would stand alone if my demons lefted me
Now it seems destiny turns the way pain goes
Life was white, I was black, a gray rainbow
Now it burns, cries inside a rebel
And would turn time just to fight the minutes
I would do everything better if it just was like before
Rewind time so God can´t fuck me no more
Nobody knows me, Cuz nobody could
And if I can´t love myself then nobody should
Jag vet allt om ingenting!
- Det finns ett mensskydd som stoppar klåda
- Hur RobinsonAngela tränar
- Att Karins man hade sex med 70 kvinnor
- Att 80% av alla kvinnor har en bästis medan bara 68% män har det
- Det finns tydligen något som heter amalgam.. (?)
- Sömnbrist ger åderförkalkning
- Ett tomt skrivbrd minskar stressen
- År 2031 så kommer gifta par att vara en minoritet
Hur vet jag allt det här? JO! Jag har nämligen MåBra tidningen! Ett väldigt bra tidsfördriv, drama, intriger, kärlek I promise, they have it ALL!
Igår vart det lite party hos Carro, bilder finns på facebook.. Ellinor Carl skriver ni in om ni inte redan har mig som "vän" där.
Och idag är det cruising!
Hettan är näst intill outlidlig!
Det är skillnad på passion & kärlek
Det är inte konstigt att jag inte kände mig hel inombords, men det är tragiskt att jag inte ens kunde känna det utanpå. För utanpå var det verkligheten av min dröm jag levde, och utanpå fanns allt på riktigt.
Kanske var det därför jag kände denna oförklarbara känsla, efter att drömmen sprack. Sprickan gjorde ont, den låg länge och knastrade på lågmäld volym. Vindpustar svepte in och utan mellan dess små glipor. Vindpustar verkliga nog för mig att ignorera. Och själva explosionen, knallet, skottet av upplösning högg mig djupt in i hjärtat. Mina lungor krympte plötsligt fyra storlekar och en näst intill andnöd befann sig som en fånge i mitt bröst. Avsaknaden av luft gjorde mig snurrig i pannloben och all dess trycksvärta befann sig plötsligt i mitt synfält. Men att gråta, kändes inte rätt, det kändes inte verkligt nog, inte rättfärdigat på något vis. När jag tänker efter är det aningen självklart så här i efterhand; det är klart att man inte kan uppoffra något ur verkligheten om det enbart var en dröm som försvann.
Ja, kanske är detta också varför jag inte kunde sova på tre nätter, just för att verkligheten var så påtaglig och vid sömn drömmer man igen.
Men efter att jag under dessa dagar och nätter, letat efter orsaker till att verkligen bryta samman i chock, insåg jag sanningen; att det aldrig skulle komma, att jag aldrig skulle finna dessa orsaker. Och det har jag fortfarande inte gjort.
Jag läste i en bok definitionen av glädje:
'När man inte längre styrs av sina passioner. Då finns det en mycket stillsammare glädje. I det vanliga. I allting. Och den är euforisk. Den är väldig.'
Det var då jag insåg att sprickan i min drömbubbla sprack så hastigt och slog så hårt att jag utan föraning plötsligt vaknade upp till verkligheten. Och det tackar jag inte minst Gud för. Därefter "uppvaknandet" följde följande insikt:
Det är skillnad på passion och kärlek.
Jag har hela mitt liv trott att valet av liv man lever borde bara ha baserat på ens passioner. Nu har jag insett hur fel jag hade. Först och främst för att man inte kan välja vilket liv man lever, enbart att man lever det. Samt att leva efter ens passioner gör en blind, så blind att man ibland förlorar sin verklighetsförankring. Se bara hur det blev då jag lydde mitt eget råd; då jag följde min passion.
För även om kärleken är blind, är den seende blind. D.v.s. kärleken definieras som blind enbart för att den inte låter sig värdera eller värderas. Medan som passionen verkligen är blind. Blind, döv, stum, rentav dumdristig då den värderar exakt allt och allting för en samtidigt som den lurar en att värderingen är så extremt självklart att livet helt plötsligt faller på plats. Hur skulle det någonsin vara möjligt att leva i sanningen då sanningen inte är sann?
Många av oss vet att djävulen kommer i en ljus skepnad. Och att falskhet i mån om att vara falsk behöver bära en förklädnad. Nu påstår jag inte att passionen är djävulens verk. Nej, det är mycket mer troligt människans verk. Men poängen är att; då passionen virvlar lekfullt på vårkanten i livet, planlägger jag inte längre ut hela min sommar efter den.
Och nu, tror jag bestämt att jag har börjat känna. På riktigt. Känna på livet och gro ur den materiella grund där jag föddes ur.
Det bästa med det här är att Gud har en sådan uppfriskande humor; för även då jag levde i drömmars värld jäktigt styrd av passioner, stod jag alltid på samma materiella grund som jag står på idag. Därför har alla de tusentals små korn jag spritt vilt ut under passionens hetta, börjat slå rot i verklighetens grund. Därav är det inte enbart lärdom som kan plockas ur spruckna drömmar, utan faktum är att du kan plocka din verklighet ur det som drömmen gav.
tick tack tick tack..
Igårkväll så vart jag så trött så jag gick och la mig kl kvart i tio, somnade på bumsen. Men när klockan närmade sig halv tolv slog jag upp ögonen igen. Sist gång jag tittade på klockan innan jag slutligen somnade om igen så var klockan 03:56, wihoo.. Jag vaknade vid halv fem igen.
Så jag bestämde mig för att gå upp, jag städade, tvättade, duschade, fixade mig, diskade, försökte limma fast de lösa bitarna på min redovisning, strykte tvätten som ja tvättade igår, lagade mat... sen vart det dax med allt bussåkande.. fick veta att jag hade sovmorgon av Emelie, som inte har de för hon har tyska.
SÅ jag satt och spelade kort med Elin från den andra bf-klassen.
Sen gick vi till Cafeterian, festis blidde det =)
Vid det laget var Emelies tyska slut, carro och ullis hade också kommit.
Efter det så vart det en och en halvtimmes matte, trodde vi, nejnej, vi fick reda på våra betyg från nationella och i matte överlag sen fick man gå.
Men läraren hoppade på klasslistan, ni vet en uppe, en nere osv.. o ja e i mitten HA, KUL!
Jag fick 25 p, man behövde 19 för G så pheeew! Jag har alltså G i matte:)
Lunch var det sen.. URK va är de för mat vi får egentligen?
Svenska med redovisning var det sedan som väntade! Min "grupp" var med Christine förra veckan så nu var det nästas tur. Jag gjorde min redovisning, det gick ganska så bra, limmet höll i varje fall inte bra! Men resten var bra =)
Den kommer att få ett eget inlägg så småningom, så håll utkik efter "Självkänsla"
En sak som jag tänkte på när jag gick ut från M-huset med Christine var att jag helt plötsligt var väldigt lång.. jag kom på mig själv med att titta över huvudet på henne, det är ju det att jag är van vid att titta upp på folk, inte ner.. haha!
Sist jag mätte mig så var jag 163 cm, o ja tror inte att jag har vuxit särskilt mer än det. Men andra som till exempel emelie x3 o sofia o killarna o evelina m,fl är ungefär ett huvud längre än mig.
På tal om huvud, jag är helt slut i huvet, tänkte jag säga. Jag menar trött...
Så nu ska jag byta lakan, hoppa in i duschen ta mig en treo, eller två och sen lägga mig!
Natti natti på er kompisar!
Nellypelly
I´m the queen of survival
Jag har ju sagt att jag vill göra allt men att allt är för stort,..
men grejen är att jag verkar egentligen inte fatta att allt är alldeles för mycket, för nu är jag igång igen och har för många bollar i luften, igen..
Fyra olika bloggar som jag känner att jag måste vara superaktiv i.
Skriva på "bok" samt producera fram massor med texter/dikter call it whatever you want.
Fotograferingar, ta snygga bilder ,kunna ps super bra..
Musiken, dvs, texter, gitarr, piano, trummor(allt möjligt) kunna spela senaste låtarna, kunna olika takter på trummor..?
Kort sagt ,egentligen bara prestera ÖVER den dära "så bra som möjligt"
Samtidigt alla "krav" att vara den som kan svara på lärarens alla frågor, kunna ställa upp för sina vänner när som helst, finnas tillgänglig dygnet runt, vara den som klarar av allt, som kan stå på sig, som vågar stå för sin sak o för sin åsikt.
Vara den som aldrig mår dåligt, som aldrig är ledsen, som det alltid lyser av lycka omkring, den som killarna tittar på..
Den som aldrig tivlar, den som alltid tar alla chanser att ha roligt, den som tar ansvar, ser till andras bästa, som aldrig ljuger, som mår bra fysiskt och psykiskt, som håller igång, den som ska uppmuntra andra, kunna bjuda på sig själv, ge dagen en mening, ett skratt, den som folk lyssnar på, den som kan allt!
Aldrig mer kommer jag att romantisera ångest, för det är precis vad jag har gjort. Men man finner ingen magi i droger, man finner magin i kärleken, i vänskapen, i det kreativa skapandet, inte i piller, pulver eller sprutor.
Det finns ingen frihet i att vara beroende av något som framkallar fysisk och psykisk abstinens.
Jag tvingar mig upp ur sängen på morgonen, på ostadiga ben gör mig i ordning bara för att andra ska se på mig. Men under hela dagen känns det som att marken skälver under mina fötter, som om den ska ge vika och vittra sönder när som helst. Allting känns så osäkert och så oskört, som om jag står på tunt glas i högklackade skor.
Jag försöker göra mycket men orken dör ut, intresset försvinner också just därför. Disken står orörd, orden fastnar aldrig på skärmen och världen av glas blir till vass skärvor som vill riva fram blod. Även att jag inte tar droger, dricker eller om jag inte sklle göra mig själv illa, så finns ändå ingen ork där.
Dagen fladdrar bort och förvandlas till natt, men jag sover inte.
Mitt hjärta slår hysteriskt och jag lyssnar på knas-musik, timme efter timme. Det är som ett ledmotiv till dess ångestnätter då jag sitter upp ensamm i fåtöljen, eller gör något jag borde gjort redan igår men egentligen inte borde göra alls.
På morgonen kommer jag ligga där dubbelvikt på golvet av ångest och hoppas på att just den här dagen inte ska existrera.
Någonstans djupt inne i mig tänker jag att jag kanske skulle.. men någonting annat, starkare tar över och säger nej,
Men jag väntar. Håller ut.
Att lgga sig ner, blunda och bara ligga så hela dagen, att inte orkar gå ut för att det känns omöjlogt, att inte längre kunna le, att inte ens ha ork nog att fästa blicken på dataskärmen, att gråta i ensamhet för att allting är som förr, då slukar tomheten mig och allt liv.
Så jag tvingar mig själv att göra allt, för att inte tänka på det, för att inte förstöra det som jag har kämpat så hårt för att alla ska tro...
Jag hoppas att jag är lika lycklig som jag försöker få det att se ut att vara
Slutade tidigt idag!
Rubriken säger precis allt.. utroppstecknet på slutet säger vad jag tycker om det....och jag tycker...
.....WIHOOO!! =)
bara för att jag klarade av dataprovet som var förra måndagen..:)
Idag upptäckte jag att Dove summerglow som jag köpte i förra veckan har börjat ge resultat.. jag testade bara på benen för att det är lättast att dölja, tycker jag.
Men är man för vit så råder jag folk att inte ta det för många gånger, max 3, för annars blir man gul!
Jag har börjat få lite sommar skimmer!:)
Sen så vill jag också bara säga att Lelle, de där inlägget gällde inte dig.. inte någon särskild faktiskt, utanbara majoriteten av min umgeängeskrets.
Sen vad det gäller Linas kommentar,
Nu ska jag hoppa in i duschen, gudars vad varmt det är!!
Take care kompisar!
vänskap är inte alltid något ömsesidigt
KRÅNGLIG!
Jag förstår mig inte på mig själv, jag gör samma jävla dumma misstag om och om och om igen!
Varför lär man sig inte att? Varför lär JAG mig inte? Man tänker ju att det borde jag väll göra? Så många gånger som jag ändå gör fel, att jag borde förstå vad det är för konsekvenser som jag får ta, som andra får ta!
Problemet ligger inte i någon annan eller vad dom gör utan om mig och vad jag gör och hur jag tänker.
Jag känner mig så otillräcklig, jag vill göra så mycket, jag vill göra allt men allt är föööör mycket!
Och folk kommer till mig med sina problem, och jag är sån att ja inte kan strunta i det utan jag försöker stötta och aa ni vet som vänner gör och så. En del verkar bara se mig som någon dom kan be om råd.. få prata om hur mycket dom älskar den dära killen som aldrig kommer älska henne tillbaka eller om hur nedriga deras föräldrar är eller hur mycket dom hatar livet..
Sen när problemet är ur världen eller det känns lite lättare för dom så är det åååh jag älskar dig gumman jag skulle inte kunna leva utan dig, du är bäst!
Sen är det inte mer med det.
Men vart är ni när jag behöver hjälp? När jag behöver stöd? När jag känner att jag inte orkar med mitt liv? När jag behöver råd? Kanske bara behöver prata? Dela tankar?
Är det på msn så är det så lättvindigt att bara säga nee jag måste dra nu ledsen..
Är ni kvar aa då gör ni en liten smiley :/ eller skriver jahaa.. eller oj.. eller usch.
Är det i real life så tittar ni ner i backen och man riktigt ser hurlättade ni blir när någon ni aldrig annars brukar prata med går förbi och ni inleder genast en "superintressant" konversation..
Sen ni som försöker bry er ni förstår inte problemet.. ledsen men så är det.
Sen finns de dom som förstår.. dom som har det likasamma, men dom klarar jag inte av att prata med för jag vet att dom tar åt sig av mina problem och kommer bara att må sämre själva.
Det var en jag hade på msn en gång, han gick i min klass på grundskolan, men han sa.. skaffa en psykolog..
Ja gärna, egentligen. men jag klarar inte av psykologer.. jag klarar inte ens av att gå till kuratorn på skolan längre. Jag får panik efter 5-10 minuter.
När jag var på dagiset på min APU ("praktik") så satt vi vid lunchen en gång och pratade om hur en bra väll skulle vara..
Ungefär såhär sa barnen:
*Snäll
*Inte slåss
*Rolig att leka med
*Hjälpa till (i detta syfte då att städa men men..)
*Dela med sig
De här småbarnen, 1-5 år, vet det här.. men ni som kallar er mina vänner, som försöker vara något ni inte är, ni vet det inte.. och ända har ni levt minst dubbelt så länge som de på dagis.
Ordet VÄNSKAP betyder inte ömsesidig respekt eller "kärlek",...
Jag vågar aldrig släppa in någon för nära inpå, så jag bygger upp ett nät, en mur kan man säga.. hit men inte längre..
Ingen känner mig på djupet, knappt ens på ytan...
Vad tror ni om såhär?
hjälp?
Åsikter tack!? Vad ska vi ändra på?
Den känns så trist och jag är lite trött på headern.. väldigt dystra färger.. vill liva upp det lite !:)
Played 'til my fingers bled
Gudars vad jag har legat i idag,. mitt piano har blivit otrooooligt annvänt idag.
Usch och det behöver verkligen stämmas! Det låter rent ut sagt förjävligt ibland...
Så men nu ska vi se då alltså!
Eftersom att det är många som har hört av sig och frågat, både här, på msn, facebook, bilddagboken mm och frågat om jag kan ge dom ackorden till olika låtar. SÅ här kommer dom som vart mest efterfrågade! :)
Jag har tagit ut allt på gehör, så låter det knasigt.. blame it on me!
Alexander Rybak - Fairytale
Am Dm
Years ago, when I was younger
F Em
I kinda liked a girl I knew
Am Dm
She was mine and we were sweethearts
F Em
That was then but then it's true
Am Dm F Em
I'm in love with a fairytale, even though it hurts
Am Dm
'Cause I don't care if I lose my mind
F Em
I'm already cursed
Am F G F Em Am
Am F G F Em Am
Am Dm
Every day we start a fighting
F Em
Every night we fell in love
Am Dm
No one else could make me sadder
F Em
But no one else could lift me high above
Am Dm
I don't know, what I was doing
G E
When suddenly, we fell apart
Am Dm
Now a days, I cannot find her
F Em
But when I do, we'll get a brand new start
Am Dm F Em
I'm in love with a fairytale, even though it hurts
Am Dm
'Cause I don't care, if I lose my mind
F Em
I'm already cursed
Am F G F Em Am
Am F G F Em Am
Am Dm F Em
She's a fairytale yeah even though it hurts
Am Dm
'Cause I don't care, if I lose my mïnd
F Em
I'm already cursed
Am F G F Em Am
Pink - Sober
Eb B F# C#
I don't wanna be the girl who laughs the loudest
Eb B F# C#
Or the girl who never wants to be alone
Eb B F# C#
I don't wanna be that call at 4 o'clock in the morning
Eb B F# C#
'Cos I'm the only one you know in the world that won't be home
Eb B F# C#
Aaaaah the sun is blinding
Eb B F# C#
I---- stayed up again
Eb B F# C#
O----h, I am finding
Eb B F# C#
That's not the way I want my story to end
Eb
I'm safe
B
Up high
F# C#
Nothing can touch me
Eb B F# C#
But why do I feel this party's over?
Eb
No pain
B
Inside
F# C#
You're like perfection
Eb B F# C#
How do I feel this good sober?
Kelly Clarksson - My life would suck without you
A
Guess this means you're sorry
D A
You're standing at my door
C#m F#m
Guess this means you take back
D E
What you said before
A
Like how much you wanted
D A
Anyone but me
C#m F#m
Said you'd never come back
D E
But here you are again
Chorus:
A F#m D E
Cuz we belong together now yeah
A F#m C#m E
Forever united here somehow yeah
A F#m
You got a piece of me
Bm D
And honestly
A F#m D E
My life would suck without you
Så det var det hela, mer orkade jag inte och hann inte helller :)
Den här bilden är tagen med mobil, därav den kassa kvaliten!
Played ' til my fingers bled, nearly the summer of 2009 ;)
you like my new craze´
Nu är vi lediga i flera många massa dagar! Har dock hört att det ska regna -.-
Suck, alla dessa långa dagar som aldrig tar slut.. Jag känner verkligen för att gå och sova nu.
hmm, men jag har ju alltid Bassan, han är lite som Niklas, lite halvroliga skämt som han säger när folk inte har någon lust att höra dom!
t ex;
Men va fan, det är bara tjejer som dricker vin. Ska champanj bli nationaldryck flyttar jag till norge.
HÖHÖ!
Jag och Emelie ska göra en bok till Per-Inge där han kan skriva ner alla sina bra (dåliga) skämt.
Sen kan jag också berätta att;....
* Jag har kanske gått med i kören.
* Det går riktigt bra med Gabriellas sång, en skam den som ger sig!
* Revben går bara att äta om dom är köpta på JÄTTEN!!
My way of life
Tänk att det finns miljader människor i världen, och alla har sina egna tankar, ideér och åsikter.
Alla har sin egen livsstil, sin tro sitt sätt att äta mat på, om dom läser tidningen framlänges eller baklänges (som jag gör)
Och alla händelser som alla människor har hunnit vara med om har format dem till just de människor som dom faktiskt är. Minsta lilla ord kan ändra någon annans sätt att tänka, ett "hej" kan få någon att tänka att livet kanske ändå har en mening.
En del är öppna med sina tankar, ibland gör det dem till intressanta människor och ibland tycker man bara att dom är arroganta svin som inte kan hålla tyst! Men ibland finns det också tankar som behöver komma ut som inte får det. Man stänger inne allt långt innuti sig, drar igen dörren och låser.
Sen finns det ju sånna som inte släpper ut någonting, och då tänker man Gud vad tråkig den där människan är! Hon har ju ingen egen åsikt! MEN det har hon bara det att hon är för rädd att släppa ut den, vad är hon rädd för? Att någon ska säga emot? Att någon ska säga att det är fel? Vill hon inte verka knasig eller annorlunda inför sina vänner? Kanske har hon blivit tvingad att tycka något annat förut? Kanske hon har blivit hånad för sin åsikt? Bara personen själv vet, och det är bara personen själv som kan våga säga..
Tänk såhär!
Att det här är jag..!
Jag ser ut såhär..!
Och det står jag för..!
För det är så jag är, thats my kind of life - my way of life!
Convinced
Vill ni vet vad jag tycker om nationella i matte?
URK!!
Men samtidigt så måste jag säga att det gick nog ganska bra ändå!
Många gick när jag fortfarande bara var på fråga 3 (av10) så jag tänkte, shit! är det så lätt?!
Haha, det förvånar mig att jag inte känner min klass bättre! 23 av 27 har ig varning i matte.. hmm undra varför? xD
Efter matten väntade en lång lång lång håltimma, klockan var vid det laget endast 10 och svenskan skulle börja halv ett.
Underbart tyckte vi! ICKE!
Fick höra att Robin antagligen klarade teorin, grattis till dig!
Svenskalektionen idag var, inte som andra lektioner. Christine kom idag, helt super när man är på uberflummigt humör och inte kan hålla matintaget stängt! Det verkar som att hon överlevde oss i alla fall.
Vi hade tre stycken skrivarövningar, den ena kallade hon för vildskrivning, om ja inte minns fel.
Man skulle skriva det som ploppade upp i huvudet och bara skriva skriva skriva i tre minuter. Lätt som en plätt tänkte jag.. eller inte. Det var HELT tomt först.. sen började jag rimma.. Jag har inte skrivit så mycket alls på veckor faktiskt så rimmen som kom var väldigt lama.
I hela mitt liv har jag vandrat i glassplitter//
Och nu har jag dragit på trissor tills de har gått av på mitten//
Men jag har alltid haft något att leva för och det har varit trösten//
Så nu ska jag köra slut på pennan och slutligen höja rösten//
Livet klarnade inte upp, blev inte direkt som jag trodde//
För jag misste en åra när jag i båten rodde//
Så jag avbryter kliver av och sätter mig på bänken//
För ni har töjt på regler och ni har sänkt alla skeppen//
Nu när jag läser såhär efteråt så förstår jag vad det var som jag faktiskt skrev om. Precis efter att jag skrivit så tänkte jag typ wuuuuuuuuuuuuut?!
Sedan så skulle vi skriva en likasammadan grej.. fast det skulle börja på "igår"
Och då skrev jag såhär..
Igår, var för längesen för att jag ska minnas vad jag gjorde
Igår, var för intensivt
Igår, kryper omkring i kroppen och landar i magen
Det kliar i mitt hjärta
Jag drömde om att leva men vaknade i verkligheten
Så nedtryckt under jord att jag bara är och agerar undermedvetet
Att vara mamma skulle inte vara en ålder utan något man bara var.
Men nu vet jag att vara mamma det är bara ett tecken på att man är gammal nog..
Sen var det ju också den tredje och sista övningen.
Man skulle välja en av ett par bilder som Christine hade och jag bara tog någon, det var en kvinna som satt i ett hörn med en frotehandduk runt sig. Bilden var grå med lite lila toner i. Det var kort sagt en lite ledsen/olycklig bild.
Den här gången tror jag att vi hade fem (eller kanske 10?) minuter på oss. Man skulle skriva vad den här personen på bilden tänkte på och vad som hade hänt.
Luften är kvav i det lilla rummet, persiennerna är neddragna och ger rummet en lila-grå, nästan röd dyster ton.
För ett par timmar sedan låg du där, jag stod bredvid och såg din lilla bröstkorg höjas och sänkas av tunga andetag.
För ett par timmar sedan satt jag också i badrummet. Den mattan som tidigare varit blå hade fläckats ner av min ångest.
En patetisk loser borde det stå på dörren där mitt namn är satt på brevinkastet.
Tröstade jag dig inte när du var ledsen?
Tog jag fel hand om dig när du var sjuk?
Älskade jag dig för mycket?
Det gnager i mitt bröst, värker i mina lungor.
Mitt och ditt, lagom och normal existerar inte här.
Ni tog det enda jag levde för.
Jag började mitt liv ensam, jag levde mitt liv ensam, en kort period fanns du, men jag dör också ensam.
Jag är nu efteråt övertygad om att det som Christine sa var sant, att skriva är som terapi, man släpper fram det undermedvetna och kan sedan inse hur man faktiskt mår, för det är inte ofta jag vågar eller vill känna efter hur det faktiskt står till där inne i kroppen.
Nu så ska jag snaska på den dära kexchokladen som jag glömde hemma imorse!!
En otroligt bra dag!
Utseende/Kläder: Fräsh och casual
Dagens önskan: Att jag blir klar med nya teckningen idag som jag börja på i går
Musik: Milow - Ayo technology
Inspiration: På topp!
Matintag: Inte den bästa än så länge.. tårta till frukost!
Fundering: Går det att dammsuga upp moln?
Understruket: Man kan inte tillfredställa ALLA
Händelser: Jag och Emelie hade "privatlektioner" idag då det skulle varit musik.
Jojo hörre ni hörre ni! :) Får man privat lektioner så är det väll ändå något på gång eller? Och min musiklärare, Per-Inge, sa att jag hade en solklar karriär innom musik.
Så hmm nu har jag många karriärer att välja mellan. Musiker, konstnär, fotograf, författare.. listorna blir långa! Men jag tror nog att jag just nu satsar på att bara bli klar med gymnasiet så bra som det bara går!
Per-Inge försvann ett tag och sedan när han kom tillbaka så hade han varit i cafeterian och köpt fika till oss, mums!
Varför heter det negerboll? Och varför blir en del så arga när man säger negeboll?
Ingen aning men en sak som jag kan säga er, det är att det är mer svenskar än invandrare som tar illa vid sig när man säger negeboll, eller andra liknande ord. Knepigt är det tycker jag. Jag menar, att svenskar är så rädda att bli kallade rasister och att gå över gränsen till de normer som vi har att de inte vågar uttycka sig.
Allt är så hysch hysch, man säger också till exempel till sina barn att inte titta på människor som sitter i rullstol, varför får de inte titta? Barnen måste ju se andra annorlunda människor för att förstå att alla inte är lika. Barn behöver komma i kontakt med det annorlunda. Eller vaddå annorlunda, det ordet existerar ungefär lika mycket som "normalt"
Tänk vad underbart det hade varit om man kunde leva på det som man var bra på. Dock så är jag inte BRA på något utan lite så där trekvart bra på många saker. I alla fall enligt mig själv. Jag är helt enkelt en sådan där människa som inte klarar av att hålla på med något särskilt under en längre period. Ett tag så hade jag för mig att jag skulle bli rappare, jag fick bra feedback och det var faktiskt väldigt roligt men sen dog intresset ut. Jag hade en annan gång för mig att jag skulle vi astronom, sure bingo baccon, den iden varade i två dagar max tror jag. Ett tag ville jag till och med bli buddist haha! Men jag tycker att det är bättre och roligare att göra olika saker och kunna variera sig och ständigt utvecklas än att vara inkörd på att bara t ex, spela piano.
Dock kan jag erkänna att om jag kunde bara piano, och kunde leva på det, så skulle jag inte tacka nej till det.
Gosh, tänk om man var ekonomiskt oberoende,..
